P20Y10
För P20Y10 gick Py Bäckman, tillsammans med bandet John Robinson, Leland Sklar, David Garfield och Micke Wennborn [som även producerade albumet] ganska rakt emot dom flesta trender - både i skapandeprocess, ekonomiska investeringar och produktion i helhet.
Ett nytt profant album var egentligen inte omedelbart aktuellt för Py hösten 2009. Det hade diskuterats en uppföljare till "Sånger Från Jorden Till Himmelen" pga att det snart hade gått 2 år sedan release samt att det varit det bästsäljande sedan "Sista Föreställningen", men pga låten Magisk Stjärna blev frågan om samlingsalbum ånyo aktuell.
När det väl stod klart att Py själv ville framföra bidraget blev en av dom stora tankenötterna för produktionen av låten Magisk Stjärna om den skulle anpassas till Melodifestivalen eller inte. Demon var en outcut från tidigare produktion, 10 år gammal, och kändes absolut inte aktuell för "Py 2010". Till slut föll valet på att inte göra någon anpassning, snarare tvärtom. När konceptet "väldigt slick och laidback västkust" stod klart kändes David Garfield och John Robinson som självklara musiker för att inte få soundet för "svenskt".
"Magisk Stjärna blev ungefär precis så som det var tänkt", säger Micke Wennborn - "väldigt väldigt slick och laidback, och med nån sorts "värdighet" snarare än ett försök att få Py att bli "superschlager". "Ett bidrag för dom som gillar musik men som trots det tittar på Melodifestivalen". Den färdigställdes parallellt med att diskusioner fördes med olika bolag om utgivningar och rättigheter.
Universal, som numera äger en större del av Py's back-katalog, var såklart intresserade av att främst ge ut en samling och addera Magisk Stjärna. Py själv tyckte det kändes roligare att ge låtarna lite nyare och fräschare kläder, och Micke Wennborn som var medkompositör och aktuell som producent, ville hellre göra ett helgjutet album än lägga Magisk stjärna som försäljningargument till en box med "gamla konstellationer". Av förklarliga skäl, när man redan satt på en "befintlig (och betald) produkt" kändes Universal's engagemang i nyinspelningar som ganska svalt, i synnerhet när börjades diskutera att göra ett album i Los Angeles. Detta var dock ingenting som på något sätt hindrade Py att omedelbart börja jobba med ett nytt album och i november 2009 initierades det egenfinansierade "indiependentprojektet" som skulle komma att bli "P20Y10".
I steg 1 gjordes Magisk Stjärna med "postorderpålägg" som skickades över internet och mixades hemma i Sverige. Resultatet, som förblev en hemlighet även för Py fram tills att den var mastrad och klar, föll Py i smaken och var det som slutligen avgjorde att albumet skulle komma att bli endast nyinspelade låtar. "En annan faktor var att ge fansen något mer än bara stoppa Magisk Stjärna i en låda och låta fansen betala pengar till ett majorbolag för gammal skåpmat" säger Py.
Py hade under en tid även arbetat fram ett par singlar med producenten Mono Rae, och det var här iden till ett dubbelalbum föddes. Att blanda dom olika produktionerna Wennborn/Mono Rae huller om buller kändes rörigt, så det som återstod var ett album med två skivor som visar helt olika vägar inom musiken. Ett dubbelalbum helt enkelt. Det hela kändes extra intressant när det nu blev tal om att blanda nya låtar med nyinspelningar av gamla hits. Mono Rae's ambientliknande och sparsmakade produktioner gav även Micke Wennborn nya infallsvinklar på sin del av produktionen.
"Ett av nyckelorden blev "värdighet", och att aldrig tappa fokus på Py's texter, sång, och låtarna i sig, och det var nog det enda jag hade med mig ner till Los Angeles när jag åkte dit i Januari", säger Micke, "och jo - jag tror tanken var betydligt mer "westcoast" än slutresultatet som snarare är att betrakta som "rootsy"".
Studion Castle Oaks, och teknikern Steve Sykes, som tidigare jobbat med bland annat Hall & Oates, Al Jarreau och Paul Taylor, kom in i projektet på rekommendation av Garfield och JR, och skulle även han komma att bli bidragande till hur albumet slutligen blev pga sin enorma kunskap gällande att fånga musik i akustiska rum på ett naturligt sätt. Castle Oaks - den anrika gamla studion i Woodland Hills som ofta varit "preferabelt val" för många i Los Angeles musikmaffia för egna projekt och när man velat "undvika skrytbyggen i svart och krom och istället få en riktig atmosfär att avslappnat skapa i" kom att bli pricken over I eftersom just “skapa avslappnat” kom att bli honnörsord för albumet. Dessutom en studio som alla i bandet var väl bekanta med.
Ett CV över dom medverkande musikerna skulle förmodligen bli hur många sidor A4 som helst, och uppfattas i det närmaste som VM i namedropping - allt från Michael Jackson, Phil Collins, Chaka Khan, Barbra Streisand till Ramones, men det är egentligen inte viktigt. Vad som däremot var viktigt var vad dom som musiker kunde borga för – hantverksskicklighet, lyhördhet och lekfullhet.
Ingen av musikerna var nog egentligen beredd på att varken sätta alla grunderna live tillsammans, eller få såpass mycket frihet spelmässigt och vara delaktiga i arrangemangen. "Live" var såklart aktuellt, men mer i form av "sessions" och "pålägg". Resten var något som bara "blev" första produktionsdagen, säger Micke Wennborn. "Vi satte oss och diskuterade hur vi skulle göra och kom fram till - varför inte bara lyssna på befintliga demos och sedan känna oss fram". Jag minns att JR blev grymt entusiastisk - "Yeah, just play the songs, come on - lets do it!" och vips hade han spungit in i studion och satt sig bakom trummorna".
Även om "frihet" var uttalat, så tog det en låt eller två innan Leland, JR och David förstod den fulla utsträckningen av just "frihet", så senare gick vi tillbaka och putsade till nån av dom första låtarna som blev lite för nära demon. I det fortsatta arbetet så lades all fokus på groove och vibe, och att göra en produktion som album en gång i tiden gjordes. Att ha artisten, låtarna, och ett band som spelar, och sedan "putsa till detaljer". Inte att försöka dränka nåt i "coola sound" i brist på annat, eller med hjälp av teknik försöka bygga nåt som inte finns . Tanken var att det som spelades skulle föra låten framåt, tillföra musikaliskt intressanta detaljer, men aldrig ta fokus från Py's sång och texter som central punkt, och inte minst - göra ett album med ganska stor spännvidd musikaliskt utan att tappa den röda tråden. En annan detalj i produktionsarbetet var att få låtarna att kännas som "nutida betraktelser", dvs skapa en musikalisk sfär där Py kunde få tolka sina egna texter och med beaktande av att ibland upp till 20 år gått från dess att dom skrevs. "En Py 62, som sjöng texten och såg tillbaka på samma händelse som tex Py 30 hade skrivit en text om", I detta ändrades även till och med någon låt från moll till dur, och med ganska spännande resultat.
Som producent la jag mig inte direkt i, mer än nån annan, vad någon annan konkret spelade, säger Micke Wennborn. Det fanns inget att tillägga och hade snarare varit i det närmaste en dödssynd att tala om för JR "Hur han ska spela trummor", eller Lee "Hur han ska spela bas". Vi pratade snarare "övergripande vibe" tillsammans, tex som för "Kvinna Från Tellus" vars mellanparti sammanfattades som "Why not take it into the land of The Mamas And The Papas... and just see what happends", eller "Con-Cordelia"; "It could be like... going... "Love Over Gold..." Sen körde vi bara... TIll slut blev alla låtarna whole cuts", dvs grunderna är spelade som dom är på plattan, inte ens inklippta mitt i, med reservation för nån liten detalj här och där, för även den mest yrkesmässiga spelar "fel" ibland. På albumet kan man till och med höra David Garfield ropa "let me punch in that ending" efter en låt. Det finns fortfarande kvar en del saker som musikerna själva var tveksamma till, någon enstaka baston som Leland tyckte var "na?", eller ett litet fill från JR, men för alla dom användes "omröstningsmetoden" i studion, och om majoriteten tyckte "det är coolt" fick det vara kvar. Arrangemangen varierar i komplexitet, och ibland snarare klipptes det bort sker från originalinspelningen än lades till. "Det räckte med Py's sång, trummor, bas och lite Hammond, och jag försökte även hålla det så torrt som möjligt, på en del låtar finns inga som helst digitala effekter annat än lite lite reverb på Py's sång - allt annat är naturliga ljud från inspelningsrummet", säger Micke Wennborn.
I övrigt släppte man på mycket som tycks vara praxis för branschen 2010. Albumet är inte mixat och mastrat med dom "ljudnormer" som råder idag - sönderpressat för att höras högst i RIX, snarare överdynamiskt såpass att det tenderar att vara "mesigt" om det spelas efter nån "Ny hit". Det finns även såna saker man i ett kreativt skede avskyr att höra av en PR-avdelning eller "förståsigpåare" - tex att "radion vill ha låtar under 3 minuter". Well - då får dom väl göra låtar under 3 minuter då, men jag sätter mig fasen inte och klipper sönder ett musikaliskt intressant parti där gräddan av musikereliten gjort sitt yttersta, för att det ska passa någon på radio... som ändå inte lär spela albumet", säger Micke Wennborn. För mastring var det enda direktivet till legendariska mastraren Bernie Grundman "undvika sk loudness war", och han svarade "oh - I never do those things".
Känslan av att många större bolag använder "folk skiter i vilket" som produktionsnivå för en del "slit och slängartister" samt att det inte är att klassa som någonting annat än publikförakt och idiotförklarande av köparna, har varit gemensamt hos hela produktionsteamet. Redan efter några timmar första produktionsdagen kändes att allt var på rätt väg, och att satsningen skulle resultera i något musikaliskt intressant och nytt för Py, och inte bara ett hål i miljonklassen i hennes plånbok. Att det även var en rättsatsning gentemot fansen visade sig ganska snart. Det är många fler än vi vågade hoppas på som förstått och tagit till sig hela konceptet - att albumet är "på riktigt", och upptäckt spelglädjen, nerven och viben. "Vi fortsatte på samma koncept även med konvolutet - partiell lack, prägling mm. Absolut får man en högre breakeven, men man får även en större del "nöjda kunder", det är viktigt att fansen känner att man ger och uttrycker, inte känner sig som spargrisar" säger Py.
"Musikproduktioner skiljer sig inte från andra varor och tjänster. Om man betalar pengar för något vill man väl känna att man verkligen fått en "fin liten sak med tanke bakom". Inte att man bara utnyttjats för att bidra till att någon annan klarar sin försörjning så lättvindligt som möjligt? Sen är musik objektivt och man kan inte säga vad som är rätt och fel, det kommer alltid att förbli en smaksak, men däremot kan man inte avfärda P20Y10 som något krasst ellet cyniskt utan snarare så långt ifrån en "remastrad samling med bonusspår" man kan komma.
Ett nytt profant album var egentligen inte omedelbart aktuellt för Py hösten 2009. Det hade diskuterats en uppföljare till "Sånger Från Jorden Till Himmelen" pga att det snart hade gått 2 år sedan release samt att det varit det bästsäljande sedan "Sista Föreställningen", men pga låten Magisk Stjärna blev frågan om samlingsalbum ånyo aktuell.
När det väl stod klart att Py själv ville framföra bidraget blev en av dom stora tankenötterna för produktionen av låten Magisk Stjärna om den skulle anpassas till Melodifestivalen eller inte. Demon var en outcut från tidigare produktion, 10 år gammal, och kändes absolut inte aktuell för "Py 2010". Till slut föll valet på att inte göra någon anpassning, snarare tvärtom. När konceptet "väldigt slick och laidback västkust" stod klart kändes David Garfield och John Robinson som självklara musiker för att inte få soundet för "svenskt".
"Magisk Stjärna blev ungefär precis så som det var tänkt", säger Micke Wennborn - "väldigt väldigt slick och laidback, och med nån sorts "värdighet" snarare än ett försök att få Py att bli "superschlager". "Ett bidrag för dom som gillar musik men som trots det tittar på Melodifestivalen". Den färdigställdes parallellt med att diskusioner fördes med olika bolag om utgivningar och rättigheter.
Universal, som numera äger en större del av Py's back-katalog, var såklart intresserade av att främst ge ut en samling och addera Magisk Stjärna. Py själv tyckte det kändes roligare att ge låtarna lite nyare och fräschare kläder, och Micke Wennborn som var medkompositör och aktuell som producent, ville hellre göra ett helgjutet album än lägga Magisk stjärna som försäljningargument till en box med "gamla konstellationer". Av förklarliga skäl, när man redan satt på en "befintlig (och betald) produkt" kändes Universal's engagemang i nyinspelningar som ganska svalt, i synnerhet när börjades diskutera att göra ett album i Los Angeles. Detta var dock ingenting som på något sätt hindrade Py att omedelbart börja jobba med ett nytt album och i november 2009 initierades det egenfinansierade "indiependentprojektet" som skulle komma att bli "P20Y10".
I steg 1 gjordes Magisk Stjärna med "postorderpålägg" som skickades över internet och mixades hemma i Sverige. Resultatet, som förblev en hemlighet även för Py fram tills att den var mastrad och klar, föll Py i smaken och var det som slutligen avgjorde att albumet skulle komma att bli endast nyinspelade låtar. "En annan faktor var att ge fansen något mer än bara stoppa Magisk Stjärna i en låda och låta fansen betala pengar till ett majorbolag för gammal skåpmat" säger Py.
Py hade under en tid även arbetat fram ett par singlar med producenten Mono Rae, och det var här iden till ett dubbelalbum föddes. Att blanda dom olika produktionerna Wennborn/Mono Rae huller om buller kändes rörigt, så det som återstod var ett album med två skivor som visar helt olika vägar inom musiken. Ett dubbelalbum helt enkelt. Det hela kändes extra intressant när det nu blev tal om att blanda nya låtar med nyinspelningar av gamla hits. Mono Rae's ambientliknande och sparsmakade produktioner gav även Micke Wennborn nya infallsvinklar på sin del av produktionen.
"Ett av nyckelorden blev "värdighet", och att aldrig tappa fokus på Py's texter, sång, och låtarna i sig, och det var nog det enda jag hade med mig ner till Los Angeles när jag åkte dit i Januari", säger Micke, "och jo - jag tror tanken var betydligt mer "westcoast" än slutresultatet som snarare är att betrakta som "rootsy"".
Studion Castle Oaks, och teknikern Steve Sykes, som tidigare jobbat med bland annat Hall & Oates, Al Jarreau och Paul Taylor, kom in i projektet på rekommendation av Garfield och JR, och skulle även han komma att bli bidragande till hur albumet slutligen blev pga sin enorma kunskap gällande att fånga musik i akustiska rum på ett naturligt sätt. Castle Oaks - den anrika gamla studion i Woodland Hills som ofta varit "preferabelt val" för många i Los Angeles musikmaffia för egna projekt och när man velat "undvika skrytbyggen i svart och krom och istället få en riktig atmosfär att avslappnat skapa i" kom att bli pricken over I eftersom just “skapa avslappnat” kom att bli honnörsord för albumet. Dessutom en studio som alla i bandet var väl bekanta med.
Ett CV över dom medverkande musikerna skulle förmodligen bli hur många sidor A4 som helst, och uppfattas i det närmaste som VM i namedropping - allt från Michael Jackson, Phil Collins, Chaka Khan, Barbra Streisand till Ramones, men det är egentligen inte viktigt. Vad som däremot var viktigt var vad dom som musiker kunde borga för – hantverksskicklighet, lyhördhet och lekfullhet.
Ingen av musikerna var nog egentligen beredd på att varken sätta alla grunderna live tillsammans, eller få såpass mycket frihet spelmässigt och vara delaktiga i arrangemangen. "Live" var såklart aktuellt, men mer i form av "sessions" och "pålägg". Resten var något som bara "blev" första produktionsdagen, säger Micke Wennborn. "Vi satte oss och diskuterade hur vi skulle göra och kom fram till - varför inte bara lyssna på befintliga demos och sedan känna oss fram". Jag minns att JR blev grymt entusiastisk - "Yeah, just play the songs, come on - lets do it!" och vips hade han spungit in i studion och satt sig bakom trummorna".
Även om "frihet" var uttalat, så tog det en låt eller två innan Leland, JR och David förstod den fulla utsträckningen av just "frihet", så senare gick vi tillbaka och putsade till nån av dom första låtarna som blev lite för nära demon. I det fortsatta arbetet så lades all fokus på groove och vibe, och att göra en produktion som album en gång i tiden gjordes. Att ha artisten, låtarna, och ett band som spelar, och sedan "putsa till detaljer". Inte att försöka dränka nåt i "coola sound" i brist på annat, eller med hjälp av teknik försöka bygga nåt som inte finns . Tanken var att det som spelades skulle föra låten framåt, tillföra musikaliskt intressanta detaljer, men aldrig ta fokus från Py's sång och texter som central punkt, och inte minst - göra ett album med ganska stor spännvidd musikaliskt utan att tappa den röda tråden. En annan detalj i produktionsarbetet var att få låtarna att kännas som "nutida betraktelser", dvs skapa en musikalisk sfär där Py kunde få tolka sina egna texter och med beaktande av att ibland upp till 20 år gått från dess att dom skrevs. "En Py 62, som sjöng texten och såg tillbaka på samma händelse som tex Py 30 hade skrivit en text om", I detta ändrades även till och med någon låt från moll till dur, och med ganska spännande resultat.
Som producent la jag mig inte direkt i, mer än nån annan, vad någon annan konkret spelade, säger Micke Wennborn. Det fanns inget att tillägga och hade snarare varit i det närmaste en dödssynd att tala om för JR "Hur han ska spela trummor", eller Lee "Hur han ska spela bas". Vi pratade snarare "övergripande vibe" tillsammans, tex som för "Kvinna Från Tellus" vars mellanparti sammanfattades som "Why not take it into the land of The Mamas And The Papas... and just see what happends", eller "Con-Cordelia"; "It could be like... going... "Love Over Gold..." Sen körde vi bara... TIll slut blev alla låtarna whole cuts", dvs grunderna är spelade som dom är på plattan, inte ens inklippta mitt i, med reservation för nån liten detalj här och där, för även den mest yrkesmässiga spelar "fel" ibland. På albumet kan man till och med höra David Garfield ropa "let me punch in that ending" efter en låt. Det finns fortfarande kvar en del saker som musikerna själva var tveksamma till, någon enstaka baston som Leland tyckte var "na?", eller ett litet fill från JR, men för alla dom användes "omröstningsmetoden" i studion, och om majoriteten tyckte "det är coolt" fick det vara kvar. Arrangemangen varierar i komplexitet, och ibland snarare klipptes det bort sker från originalinspelningen än lades till. "Det räckte med Py's sång, trummor, bas och lite Hammond, och jag försökte även hålla det så torrt som möjligt, på en del låtar finns inga som helst digitala effekter annat än lite lite reverb på Py's sång - allt annat är naturliga ljud från inspelningsrummet", säger Micke Wennborn.
I övrigt släppte man på mycket som tycks vara praxis för branschen 2010. Albumet är inte mixat och mastrat med dom "ljudnormer" som råder idag - sönderpressat för att höras högst i RIX, snarare överdynamiskt såpass att det tenderar att vara "mesigt" om det spelas efter nån "Ny hit". Det finns även såna saker man i ett kreativt skede avskyr att höra av en PR-avdelning eller "förståsigpåare" - tex att "radion vill ha låtar under 3 minuter". Well - då får dom väl göra låtar under 3 minuter då, men jag sätter mig fasen inte och klipper sönder ett musikaliskt intressant parti där gräddan av musikereliten gjort sitt yttersta, för att det ska passa någon på radio... som ändå inte lär spela albumet", säger Micke Wennborn. För mastring var det enda direktivet till legendariska mastraren Bernie Grundman "undvika sk loudness war", och han svarade "oh - I never do those things".
Känslan av att många större bolag använder "folk skiter i vilket" som produktionsnivå för en del "slit och slängartister" samt att det inte är att klassa som någonting annat än publikförakt och idiotförklarande av köparna, har varit gemensamt hos hela produktionsteamet. Redan efter några timmar första produktionsdagen kändes att allt var på rätt väg, och att satsningen skulle resultera i något musikaliskt intressant och nytt för Py, och inte bara ett hål i miljonklassen i hennes plånbok. Att det även var en rättsatsning gentemot fansen visade sig ganska snart. Det är många fler än vi vågade hoppas på som förstått och tagit till sig hela konceptet - att albumet är "på riktigt", och upptäckt spelglädjen, nerven och viben. "Vi fortsatte på samma koncept även med konvolutet - partiell lack, prägling mm. Absolut får man en högre breakeven, men man får även en större del "nöjda kunder", det är viktigt att fansen känner att man ger och uttrycker, inte känner sig som spargrisar" säger Py.
"Musikproduktioner skiljer sig inte från andra varor och tjänster. Om man betalar pengar för något vill man väl känna att man verkligen fått en "fin liten sak med tanke bakom". Inte att man bara utnyttjats för att bidra till att någon annan klarar sin försörjning så lättvindligt som möjligt? Sen är musik objektivt och man kan inte säga vad som är rätt och fel, det kommer alltid att förbli en smaksak, men däremot kan man inte avfärda P20Y10 som något krasst ellet cyniskt utan snarare så långt ifrån en "remastrad samling med bonusspår" man kan komma.
Micke Wennborn Video Fri
Favorit video!
Text: Py Bäckman
Musik: Micke Wennborn
Ljudproduktion:
Lead vocals: Jan Johansen
Trummor: Ola Johansson
Bas: Nalle Påhlsson
Gitarr: Micke Wennborn, Tommy Denander
Keyboards: Micke Wennborn
Backing vocals/mixtekniker: Patrik Tibell
Producent: Micke Wennborn
Mastrad av Mats Limpan Lindfors/Cutting Room
Text: Py Bäckman
Musik: Micke Wennborn
Ljudproduktion:
Lead vocals: Jan Johansen
Trummor: Ola Johansson
Bas: Nalle Påhlsson
Gitarr: Micke Wennborn, Tommy Denander
Keyboards: Micke Wennborn
Backing vocals/mixtekniker: Patrik Tibell
Producent: Micke Wennborn
Mastrad av Mats Limpan Lindfors/Cutting Room
Eurovision song contest Jan
Jan Johansen Interview - November 2009
Jan Johansen is on the train back from Borås where he performed at a tribute concert to Ted Gärdestad. Eurovision On Top catches him on a somewhat shaky telephone line to talk about past, present and future.
Tell us some more about the tribute concert!
- Well, this is a tour and concert concept that’s been going for 2 years in different line-ups, at the moment it’s Sara Löfgren (MF 2004) , Johan Boding, Janne Schaffer and myself. Ted Gärdestad (ESC 1979), who sadly passed away in 1997, is one of the most beloved singers and composers of all time in Sweden and his musical legacy still lives on.
Congratulations to the top spot on EurovisionOnTop’s Top 20! Can you tell us something about the song “Fri”?
- Just by coincidence I found this song on composer Micke Wennborns MySpace, and began to rework it. We got in touch and kept sending the song back and forwards and later Py Bäckman (MF 1979, 1992) wrote new Swedish lyrics to it as it originally was in English. I really love Py Bäckmans lyrics. I didn’t actually meet up with the Micke until we did the video clip. I wanted to do a videoclip with echoes of Aerosmith and 80’s and I think we managed pretty well.
Your new album was only released in Norway. Why?
- “Se På Mig” has been played on Norwegian radio on a daily basis ever since 1995, and Universal Norway thought it was just about time to release a Best Of Compilation, “Minnen”, but we decided to put in a couple of new songs as well. There have been several different Greatest Hits compilations released in Sweden over the years and I wanted to wait until I could release a whole new album for the Swedish market with all new material. Last summer I performed at “Allsång På Glenten”, a Norwegian sing-a-long TV-show with 1 million viewers, Other artists in the same show were Anita Skorgan (ESC 1977, 1979, 1982) and Norwegian boy band A1. Apparently I did very well as it all lead up to the release of “Minnen”, which currently has sold about 13,000 copies in Norway.
What’s your strongest memory from 1995 when you represented Sweden and reached Number 3 in Dublin?
- 1995 was such a crazy year. After winning Melodifestivalen it was a whirlwind with gold records, going to Dublin, tours and everything. It was my big break and during these years it was a bit hard to absorb what was happening. That’s why I needed some time off at the end of the 90’s and then step by step began preparing for coming back. “Se På Mig” then went on to become an all time classic and one the most popular Swedish entries of all time. The lyrics can apply to everyone in so many ways, it’s all about what you choose them to be about, a lover, a friend or even God. I guess that’s why it can be sung in so many different contexts, even at weddings or funerals.
You participated in Melodifestivalen 4 times a singer (1995, 2001, 2002 and 2003). Would you do it again?
- Of course I would, as long as it’s a good song. I still get lots of proposals from different composers and I’ve been singing on many various demos submitted for the preselections over the past years, not only in Sweden but also in other countries. So, I’m keeping fingers crossed that one day I’ll be back. It’s all about getting a song that suits me and my kind of rockier and husky voice. Not too many notes, not too many words, but lots of feeling! I don’t feel limited to one specific genre, but pop/rock and power ballads I think suits me best.
Do you still watch Melodifestivalen & ESC? Any ideas on what Sweden need to win the ESC?
- Yes, I still follow both Melodifestivalen & ESC with great interest. There are so many different styles represented these days, so it’s really hard to say what it takes to pick a winner for Sweden. Alexander Rybak (ESC 2009) really had it all, a talented musician and loaded with charm that went instantly to the audience. I think it’s either about having a song and a show that really stands out or to have a really powerful and sensitive ballad. After all, it’s about to be the one who stays on the viewer’s mind after a very long line of entries.
Who are your biggest musical influences?
- It’s hard to mention anything in particular or specific artists, but I’m very much influenced by rock from the 80’s. I have a huge record collection in the basement at home and I always keep coming back to U2, Coldplay, Tom Petty and The Rolling Stones. Apart from that I listen to all sorts of music, I keep staying in touch with all sorts of new music by listening to the radio. Katy Perry’s “Hot’n’Cold”, “Human” with The Killers and the new song by Juanes are some of my favourite songs at the moment. I like everything that focuses on a good melody. Currently I’m also listening a lot to IVO, a Swiss pop/rock-singer who I met during the Baltic Song Festival earlier this year. My song “Fri” won 3rd place and IVO won.
Your father, Egil Johansen, was a famous jazz musician. How did his music influence you?
- Just as myself, my dad was always fascinated by a good melody. He introduced me to the music of Miles Davis and Weather Report to name but a few. My dad was also a big fan of Prince, and funnily enough, his favourite song was not one of the jazzier or funkier numbers, but “The Most Beautiful Girl In The World”, a slow ballad with a very simple but great melody with lots of feeling and soul.
What about future projects? Will there be a new album?
- I’m still promoting the Norwegian release of “Minnen”, but I’m constantly working on new material. The new songs on “Minnen” will be the base for my new album called “En Ny Bild Av Mig” (“A New Image of Me”). For a couple of months, the Swedish music business is so focussed on Melodifestivalen, so I’ve decided not to release the album until late spring or summer 2010. The album will be in Swedish only, but who knows, I might do some of the tracks in English versions. One of the songs released on “Minnen” is a duet with Norwegian singer Maria Arredondo. For the Finnish market, I recorded the same song with Sonja Bishop (Euroviisut 2004, 2010). I’d like to record it with a Swedish duet partner for inclusion on the forthcoming album, maybe you guys could arrange a poll to decide what female singer would be best? Haha. Other projects are a duet with Elena Risteska from Macedonia (ESC 2006) and I also hope to collaborate with IVO, maybe translate some of his songs to Swedish and include on the new album. During the Swedish OGAE convention earlier this year, I teamed up with the lovely Chiara (ESC 1998, 2005, 2009) from Malta for a version of ‘Let Your Spirit Fly’. Who knows, we might record it in the future and make it available exclusively on Eurovision On Top!
That sounds like a great idea, we’re really looking forward to that! So, before hanging up, do you have a special message to the Eurovision On Top-readers?
- I want to say a big thank you to everyone who’s voted for “Fri” on the Top 20 and it’s great to know that you guys are still out there checking out my new material. It’s a fantastic way for me to spread my music and stay in touch with old and new fans.
Thanks a lot for your time, it’s been really great talking to you. Good luck and hope to hear from you in the future!
For more information on Jan Johansen
http://www.janjohansen.com/
http://www.myspace.com/janjohansen
http://www.youtube.com/user/Janors66
http://mickewennborn.se
By Micke Hjernestam for Eurovision On Top.
2009-11-04
© http://www.eurovisionontop.com/
Jan Johansen is on the train back from Borås where he performed at a tribute concert to Ted Gärdestad. Eurovision On Top catches him on a somewhat shaky telephone line to talk about past, present and future.
Tell us some more about the tribute concert!
- Well, this is a tour and concert concept that’s been going for 2 years in different line-ups, at the moment it’s Sara Löfgren (MF 2004) , Johan Boding, Janne Schaffer and myself. Ted Gärdestad (ESC 1979), who sadly passed away in 1997, is one of the most beloved singers and composers of all time in Sweden and his musical legacy still lives on.
Congratulations to the top spot on EurovisionOnTop’s Top 20! Can you tell us something about the song “Fri”?
- Just by coincidence I found this song on composer Micke Wennborns MySpace, and began to rework it. We got in touch and kept sending the song back and forwards and later Py Bäckman (MF 1979, 1992) wrote new Swedish lyrics to it as it originally was in English. I really love Py Bäckmans lyrics. I didn’t actually meet up with the Micke until we did the video clip. I wanted to do a videoclip with echoes of Aerosmith and 80’s and I think we managed pretty well.
Your new album was only released in Norway. Why?
- “Se På Mig” has been played on Norwegian radio on a daily basis ever since 1995, and Universal Norway thought it was just about time to release a Best Of Compilation, “Minnen”, but we decided to put in a couple of new songs as well. There have been several different Greatest Hits compilations released in Sweden over the years and I wanted to wait until I could release a whole new album for the Swedish market with all new material. Last summer I performed at “Allsång På Glenten”, a Norwegian sing-a-long TV-show with 1 million viewers, Other artists in the same show were Anita Skorgan (ESC 1977, 1979, 1982) and Norwegian boy band A1. Apparently I did very well as it all lead up to the release of “Minnen”, which currently has sold about 13,000 copies in Norway.
What’s your strongest memory from 1995 when you represented Sweden and reached Number 3 in Dublin?
- 1995 was such a crazy year. After winning Melodifestivalen it was a whirlwind with gold records, going to Dublin, tours and everything. It was my big break and during these years it was a bit hard to absorb what was happening. That’s why I needed some time off at the end of the 90’s and then step by step began preparing for coming back. “Se På Mig” then went on to become an all time classic and one the most popular Swedish entries of all time. The lyrics can apply to everyone in so many ways, it’s all about what you choose them to be about, a lover, a friend or even God. I guess that’s why it can be sung in so many different contexts, even at weddings or funerals.
You participated in Melodifestivalen 4 times a singer (1995, 2001, 2002 and 2003). Would you do it again?
- Of course I would, as long as it’s a good song. I still get lots of proposals from different composers and I’ve been singing on many various demos submitted for the preselections over the past years, not only in Sweden but also in other countries. So, I’m keeping fingers crossed that one day I’ll be back. It’s all about getting a song that suits me and my kind of rockier and husky voice. Not too many notes, not too many words, but lots of feeling! I don’t feel limited to one specific genre, but pop/rock and power ballads I think suits me best.
Do you still watch Melodifestivalen & ESC? Any ideas on what Sweden need to win the ESC?
- Yes, I still follow both Melodifestivalen & ESC with great interest. There are so many different styles represented these days, so it’s really hard to say what it takes to pick a winner for Sweden. Alexander Rybak (ESC 2009) really had it all, a talented musician and loaded with charm that went instantly to the audience. I think it’s either about having a song and a show that really stands out or to have a really powerful and sensitive ballad. After all, it’s about to be the one who stays on the viewer’s mind after a very long line of entries.
Who are your biggest musical influences?
- It’s hard to mention anything in particular or specific artists, but I’m very much influenced by rock from the 80’s. I have a huge record collection in the basement at home and I always keep coming back to U2, Coldplay, Tom Petty and The Rolling Stones. Apart from that I listen to all sorts of music, I keep staying in touch with all sorts of new music by listening to the radio. Katy Perry’s “Hot’n’Cold”, “Human” with The Killers and the new song by Juanes are some of my favourite songs at the moment. I like everything that focuses on a good melody. Currently I’m also listening a lot to IVO, a Swiss pop/rock-singer who I met during the Baltic Song Festival earlier this year. My song “Fri” won 3rd place and IVO won.
Your father, Egil Johansen, was a famous jazz musician. How did his music influence you?
- Just as myself, my dad was always fascinated by a good melody. He introduced me to the music of Miles Davis and Weather Report to name but a few. My dad was also a big fan of Prince, and funnily enough, his favourite song was not one of the jazzier or funkier numbers, but “The Most Beautiful Girl In The World”, a slow ballad with a very simple but great melody with lots of feeling and soul.
What about future projects? Will there be a new album?
- I’m still promoting the Norwegian release of “Minnen”, but I’m constantly working on new material. The new songs on “Minnen” will be the base for my new album called “En Ny Bild Av Mig” (“A New Image of Me”). For a couple of months, the Swedish music business is so focussed on Melodifestivalen, so I’ve decided not to release the album until late spring or summer 2010. The album will be in Swedish only, but who knows, I might do some of the tracks in English versions. One of the songs released on “Minnen” is a duet with Norwegian singer Maria Arredondo. For the Finnish market, I recorded the same song with Sonja Bishop (Euroviisut 2004, 2010). I’d like to record it with a Swedish duet partner for inclusion on the forthcoming album, maybe you guys could arrange a poll to decide what female singer would be best? Haha. Other projects are a duet with Elena Risteska from Macedonia (ESC 2006) and I also hope to collaborate with IVO, maybe translate some of his songs to Swedish and include on the new album. During the Swedish OGAE convention earlier this year, I teamed up with the lovely Chiara (ESC 1998, 2005, 2009) from Malta for a version of ‘Let Your Spirit Fly’. Who knows, we might record it in the future and make it available exclusively on Eurovision On Top!
That sounds like a great idea, we’re really looking forward to that! So, before hanging up, do you have a special message to the Eurovision On Top-readers?
- I want to say a big thank you to everyone who’s voted for “Fri” on the Top 20 and it’s great to know that you guys are still out there checking out my new material. It’s a fantastic way for me to spread my music and stay in touch with old and new fans.
Thanks a lot for your time, it’s been really great talking to you. Good luck and hope to hear from you in the future!
For more information on Jan Johansen
http://www.janjohansen.com/
http://www.myspace.com/janjohansen
http://www.youtube.com/user/Janors66
http://mickewennborn.se
By Micke Hjernestam for Eurovision On Top.
2009-11-04
© http://www.eurovisionontop.com/
Micke Wennborn
Har bland annat producerat Py Bäckmans nya skiva samt skrivit många låtar till melodifestivalen. Ni hittar hans hemsida här. Eller Mer info om honom http://sv.wikipedia.org/wiki/Micke_Wennborn http://www.facebook.com/micke.wennborn.
